UMEÅ. Det har gått 30 år sedan Björklöven vann SM-guld.
30 långa år med förlorade ­kvalmatcher, nedflyttning och ­ekonomisk kris. Men nu slutligen kanske också lite  framgång.
Sportbladet förde samman dåtid och nutid för att snacka Björklövens framtid.
– Det har varit två tuffa ­säsonger, men nu är vi på väg åt rätt håll, ­säger Axel Ottosson, 21.

Vattnet i Umeälven ser ut att ligga helt ­stilla, men faktum är att det har runnit rejält under broarna sedan Björklövens storhetstid. Under större delen av 1980-­talet var Umeåklubben ett topplag i den högsta serien, med stjärnor som Matti P­auna, ­Mikael Andersson, Göte Wälitalo och Calle Johansson.

Och kanske den störste av dem alla, Tore Ökvist – snipern från Umeå. På 347 elitseriematcher gjorde han 354 poäng och fick u­nder karriären vara med om ett SM-guld och två SM-silver. Totalt blev det 13 säsonger i Umeå­klubbens A-lag.

– När jag kom med där för första gången spelade vi i något som kallades 16-lagsserien, det var väldigt länge sen… Men då var vi också mer eller mindre ett hisslag som åkte upp och ner mellan första- och andradivisionen. Sen värvade de Hans ”Virus” Lindberg som tränare och vi började etablera oss mer och mer, säger Björklövenlegendaren.

Han bor kvar i Umeå, har gjort så i hela sitt liv förutom en säsong i Luleå, jobbar som privatmarknadschef på en bank och håller sig fit. Cyklar till jobbet varje dag och ser så många Björklövenmatcher han hinner med. Skillnaden mot när han själv spelade är stor, både sett till spelet och till klubbens framgångar.
– Framför allt är det tempot och hastig­heten, jag gissar att om man tittat på våra matcher i dag så ser det väl ut att gå i slowmotion. Även om jag blev lite överraskad, för något år sedan fick jag se bilder från en match, och det var ändå hyfsad fart.

”Redan då blev jag ju frälst”

Från 1980 till 1988 missade hans Björk­löven bara slutspelet vid två tillfällen, och på den tiden gick bara de fyra bästa dit. Det blev tre finaler, och ett guld.
– Vi var där nästan varje år, missade med någon poäng någon säsong och blev femma. Men man minns ju tillbaka på den här tiden som något väldigt roligt. Det var ofta vi, ­Färjestad och Djurgården.

Vad var det som gjorde att ni kunde vara ett topplag under så många år?
– Som jag minns det var det väldigt roliga, men hårda, träningar. Vi spelade match på träningarna också, det tävlades i allt, även under en träning kunde det bli slagsmål för att vi satsade så hårt. Och den hårdheten gjorde att laget blev väldigt vasst.

Han ler vid minnet. Bredvid honom på bänken nere vid Umeälven sitter en 21-åring och ser paff ut. Axel Ottosson är tillbaka i moderklubben igen sedan två år, efter en snabb utflykt till SHL och Modo.

Hur ofta slåss ni på träningarna nu för ­tiden…?
– Inte så ofta. Men det är klart att ibland r­yker några ihop, säger han och skrattar.

”Det var fullt drag i hallen”

Ottosson och Öqvist har bra koll på varandra. Inte bara för att den yngre ser Ökvists upphängda tröja inne i T3 Center varje dag, utan också för att hans pappa Anders för ett gäng år sedan jobbade ihop med Ökvist på banken. Han har dock aldrig sett honom s­pela, Ottosson föddes nio år efter ­SM-guldet 1987.
– Men han är ju en legendar i Björklöven, så det är klart att jag har koll på honom.

Vilket är ditt första minne av hockey här i Umeå?
– Självklart derbyna mot Skellefteå, jag minns hur vi hade ungdomsläktaren precis nedanför Skellefteås bortaklack. Det var på den tiden då båda lagen kvalade uppåt och det var fullt drag i hallen. Redan då blev jag ju frälst.

Ökvist avslutade karriären med att ta Björklöven till SM-final mot Färjestad. Året efter, 1988/89, slutade klubben jumbo i elitserien och efter det har det varit en oerhört tung tid för klubben och deras supportrar. Två ynka säsonger i elitserien, som slutade med direkt nedflyttning igen, och resten i allsvenskan.

I alla fall tills 2009/10, då klubben på grund av ekonomiska problem tvångsnedflyttades till division ett. En av Sveriges mer klassiska klubbar, med supportrar över hela landet, har missköts så till den milda grad att de inte lyckats ta sig tillbaka till SHL sedan 2000/01.

”Klubben mår bra nu”

Men kanske är det något på gång nu. Med Joakim Fagervall som tränare och Stefan Ö­hman som fystränare har Umeå-klubben fått en stabilitet de saknat tidigare.
– Jag tycker att klubben mår bra nu. Det har varit två tuffa säsonger sen jag kom tillbaka, men i år, och egentligen redan från slutet av förra, har det känts bättre. Med Fagervall och Öhman tycker jag att vi är på rätt väg, säger Ottosson.

Vad har förändrats med dem?
– Jämfört med i fjol har vi tränat mer mängd och kanske lite hårdare. Plus att vi fått vara nästan full trupp redan från början. Vi har fått komma ihop som ett gäng. Fagervall känns proffsig, han har varit i SHL och vet vad som krävs.

Tore Ökvist nickar och håller med. Betonar att han inte har tillräcklig insyn för att kunna säga något om kvaliteten på laget och träningarna, men säger att känslan utifrån är att något är på gång.
– Intresset i stan är stort, och på jobbet snackas det alltid Björklöven, oavsett om det ringer från Stockholm eller Göteborg. Det känns som att det finns ett lag att bygga på, sen gäller det att få ihop det från början. Vi har ju sett de senaste åren hur lagen vandrat från botten till toppen, det händer mycket  i allsvenskan.

”Jag känner ingen extra press”

De flesta kan nog, möjligen med undantag för folk boende i Skellefteåområdet, tycka att det skulle vara rätt kul att få upp klassiska Björklöven i den högsta serien igen. Axel ­Ottosson ser gärna att hans klubb går upp, men är noga med att inte stressa.
– Jag känner ingen extra press att gå upp bara för att vi är Björklöven. Det har ju varit struligt med ekonomin och man fick börja om. Vi kan inte skynda fram och bli ett topplag och gå upp i SHL direkt. Ska vi bli ett bra lag tar det tid. Det är klart att ”Löven” hör hemma i SHL, men det är ingen panik. Vi ska inte köpa sönder oss och tokchansa för att gå upp direkt. När vi väl går upp ska vi helst ha en plan för det också, och inte göra som Leksand och åka upp och ner hela tiden.

Text

Patric Åberg, 53 år

Matcher/poäng 86/87: 37/5

Back som noterades för 18 matcher och fick begränsat med speltid i sin femte säsong i Björklöven, karriären fortsatte säsongen efter i Nacka. Han kom sedan tillbaka till Björklöven en säsong, han spelade sedan i elitserien även för Västra Frölunda och AIK.

Rolf Berglund, 59 år

Matcher/poäng 86/87: 37/5

Ytterligare en back som tillbringade hela karriären i Björklöven. Gjorde sina första matcher i division ett redan 1975.
”Guldet är ju naturligtvis det jag minns bäst från säsongen 1987. Vi hade ju varit bra i en herrans massa år, men utan att ha fått igång vårt spel när det väl började bli allvar. Men det året blev det en attitydförändring, det var något helt annat. Vi brukade inte vinna många bortamatcher, men det är där man visar sitt rätta jag som hockeyspelare. Spela hemma kan morsans pojkar också göra. Vi hade tränat fruktansvärt hårt under Tommy Sandlin i tre år, sen kom ”Virus” och släppte lite på det, och många tyckte plötsligt att det var roligare med hockey igen. Så då var vi både bra tränade och hade kul. Så guldet var bådas förtjänst.”

Lars-Gunnar Pettersson 57 år

Matcher/poäng 86/87: 42/47

Målfarlig forward som under säsongen vann SM-guld, VM-guld och skytteligan i elitserien.
”Ja, det är svårslaget, haha. Jag minns framför allt finalspelet, den sista matchen vann vi hemma och rätt stort också. Vi fick stående ovationer under de sista tio minuterna, det var en helt grym stämning.”
”Vi hade ett bra lag och hade haft lite favoritstämpel i flera år utan att lyckas gå hela vägen. Men till den säsongen fick vi in Calle Johansson och Ulf Dahlén, två unga och fräscha spelare, och det behövdes bara det lilla extra. Vi fick Tore Ökvist skadad i den andra finalmatchen, men lyckades ändå vinna.”

Ulf Dahlén 50 år

Matcher/poäng 86/87: 37/29

En mycket lovande högerforward som bara var 19 år när säsongen startade. Drog till NHL efter guldet och har en diger meritlista..
”Vi hade ett fantastiskt lag, ett roligt lag. Det var en bra mix och vi fick ihop det under andra halvan av säsongen. Vi förlorade första finalmatchen mot Färjestad och vann sedan tre raka. Jag led lite med skadade Tore Ökvist som inte fick vara med på isen när vi vann. Ett profilstarkt lag med många landslagsmän.”
”Jag stöter på någon från guldlaget då och då. Annars är Calle Johansson den jag har mest kontakt med.”

Mikael Andersson 58 år

Matcher/poäng 86/87: 42/42

Forward som spelade mycket power play och som tack vare succén i Björklöven kom med i VM-truppen och vann VM-guld. Har även ett OS-brons.
”Vi hade ett kanonlag, både på pappret och spelmässigt, men vi var för ojämna. Därför hade vi ett möte under säsongen där vi sa att ”nu får det vara färdiglekt”. Vi bestämde att lägstanivån måste upp, och undan för undan blev vi starkare och starkare. Vi kände att vi hade guldläge och det var helt underbart när vi grejade det.”
”Jag växte som spelare och det är klart att individen syns när laget går bra. SM-guldet var startskottet till mycket.”

Michael Hjälm 54 år

Matcher/poäng 86/87: 40/26

Uppfostrad i Modo, men det var i Björklöven han fick de riktigt stora framgångarna. Tog VM-silver 1986, men var inte med i guldlaget året efter.
”Vi hade ett riktigt bra lag i Björklöven 1987. Tre bra femmor, och dessutom bra ersättare bakom. Färjestad var också ett riktigt bra lag, med Thomas Rundqvist och många andra landslagsspelare. Vi var en bra blandning, många lirare, och till slut lyckades vi få till det. Det var kul att det lyckades till slut.”

Peter Sundström 55 år

Matcher/poäng 86/87: 42/45

Lämnade Björklöven för New York Rangers 1983, men kom tillbaka till hösten 1986 och vann både SM- och VM-guld våren efter.
”Det var ju riktigt kul. Björklöven hade ett fantastiskt lag då med bra sammanhållning. Många var ju med och tog VM-guldet efter säsongen också, det är det överlägset bästa laget som Björklöven har haft någonsin. Jag hade tur, slumpen avgjorde, jag kom inte överens med Rangers om ett nytt kontrakt utan flyttade hem. Och det blev ju väldigt lyckat. Vi hade en bra mix i laget, alla var skickliga hockeyspelare. Sen fick vi dit de unga Calle Johansson och Ulf Dahlén. De var juniorer då, men blev båda fantastiska hockeyspelare. Det är svårt att rangordna vad som är störst att vinna SM-guld och VM-guld, det är svårt att göra något större under en säsong i Europa. Jag vann ju SM-guldet med Malmö sen också, men det är klart att det var speciellt att få göra det med moderklubben.”

Nicklas Holmgren 50 år

Matcher/poäng 86/87: 5/0

Ung spelare som bara fick göra nio matcher under sina två år i Björklöven.
”Men det var ett väldigt kul år. Jag gjorde lumpen samtidigt i Umeå, så jag kombinerade det med träningarna. Det funkade att kombinera.”
”Jag, Calle Johansson, Ulf Dahlén och Pär Edlund gjorde likadant. Vi hade ett ruskigt bra lag och vi trodde på guld hela tiden. Jag satt på bänken i många matcher, men jag minns att jag fick spela mot HV 71 i premiären. Det är det största minnet. Sen var jag med mot Södertälje också. Men guldsäsongen var det största som hände i min hockeykarriär.”

Johan Törnqvist 55 år

Matcher/poäng 86/87: 37/22

Andra säsongen av totalt sju i Björklöven, där karriären avslutades. En liten kvick forward som innan dess spelat i Västerås i division 1 och gjort ett fåtal matcher för Brynäs i högsta serien.

Matti Pauna 57 år

Matcher/poäng 86/87: 40/34

Målfarlig och teknisk center som gjorde fem säsonger i Björklöven. Vann VM-guld 1987.
”Framför allt minns jag att Björklöven hade ett fantastiskt bra lag under en lång period, där guldet till slut blev pricken över i:et. Jag kan inte påstå att vi vann enkelt, men om jag inte minns fel så blev det 3–1 i matcher, och vi vann den sista med 6–1. Firandet efter var otroligt stort, det höll på i 14 dagar, med kommunen, sponsorerna och supportrarna. Det var det första SM-guldet för mig, och för de flesta tror jag. Året efter var vi i final igen, trots att vi hade tappat halva laget. Det var en ännu större bragd.”

Torbjörn Andersson 60 år

Matcher/poäng 86/87: 40/15

Veteranback som tillbringade hela karriären i Björklöven. Avslutade karriären när klubben åkte ner en division två år efter guldet.
”Vi fick en tuff start på säsongen och det gick sådär. Men det blev bättre efter många om och men och i slutspelet fick vi riktigt ordning på spelet, plus att Göte (Wälitalo) började bli stabilare i målet också. Vi hade många psykiskt starka spelare i laget, och vi kände oss på gränsen till oövervinneliga, även när det gick tyngre för oss. Det blev mycket firande, det hade varit en evig väntan. Jag var med redan 1981 då vi förlorade den femte och avgörande matchen mot AIK, på neutral plan i Göteborg. Men från och med där så blev vi bättre och bättre, det var som ett Vasalopp, där vi samlade kraft inpå spurten 1987.”

Lars Karlsson 57 år

Matcher/poäng 86/87: 41/37

Kirunafostrad back som kom från Leksand. Gjorde 73 landskamper och vann VM-guld samma år. Har även ett OS-brons.
”Jag var bara en i mängden och vi hade tre väldigt bra femmor. Det är länge sedan och jag kommer inte ihåg så mycket, men en bra fest efteråt var det i alla fall, haha. Jag körde på några år till och lade av 1993.”
”Det är ett roligt minne att ha vunnit SM-guld, men det är historia nu och livet går vidare.”

Göte Wälitalo 61 år

Matcher/ Insläppta mål (snitt) 86/87: 36/2,59 grundserien/3,00 i slutspelet

Landslagsmålvakt . Ofta är ihågkommen för sitt inhopp i Canada Cup-finalen 1984, då han släppte in fyra mål på sju minuter innan han byttes ut.
”Det var ändå den häftigaste matchen som jag fått spela, fastän jag blev utbytt så tidigt. Vi var helt överkörda, men höll ändå på att vinna till slut (5–6).”
”Det jag minns bäst av guldsäsongen är känslan när det segern var säkrad i den sista matchen. Jag personligen kunde inte känna en riktig glädje, utan mer en lättnad. Det var en sån tillfredsställelse bara det. Jag hade varit med på hela resan under 1980-talet och vi hade alltid haft ett bra lag. Så grundförutsättningarna fanns där. Men det är alltid svårt att få ihop en grupp. Men just det året fick vi till det, och då skulle det mycket till för att vi skulle bli stoppade.”

Pär Edlund 47 år

Matcher/poäng 86/87: 4/0.

Ung spelare som kombinerade lumpenliv med spel hos Björklöven. Det blev bara tio matcher under de två första åren, och han spelade inget i slutspelet. Men säsongen 1987/88 var han helt ordinarie när Björklöven återigen nådde final. Gick vidare till Frölunda 1990 och var kvar där till våren 2001. Alltid känd för sin extrema fysik, och sadlade om till fystränare för Frölunda efter att den aktiva karriären var över.

Jon Lundström 53 år

Matcher/poäng 86/87: 31/6.

Forward som avslutade sin tid i Björklöven med guldet 1987. Gick sen till Örebro i division ett.
”Guldsäsongen var helt sanslös, vi bara vann och vann och hade inga motgångar över huvud taget. Vi hade ett riktigt flyt. Vi hade ju tänkt i flera år att vi skulle vinna, men vi hade inte fått ihop det hela vägen. Men det året tror jag att vi fick hem Peter Andersson och Peter Sundström och hade under flera år tränat som bara den under Tommy Sandlin. Sen kom Hans ”Virus” Lindberg och lättade på träningen och föll allt på plats. Sandlin lade grunden till guldet.”

Calle Johansson 50 år

Matcher/poäng 86/87: 36/19

Ung back som slog igenom på allvar i Björklöven. Gick vidare till NHL och en och en halv säsong i Buffalo, följt av 14,5 år i Washington.
”Det krävs ju i ett slutspel att man har flyt, och det hade vi. Sen hade vi ett ruskigt bra lag, och allting som vi gjorde gick vår väg.”
”Alla pusselbitarna föll på plats. Guldsäsongen var mitt andra år i klubben, och det var fantastiskt. De fick mig, Ulf Dahlén och Pär Edlund att verkligen känna det som att Björklöven var vår moderklubb.”
”Men publiken var kräsen, vann vi inte med åtminstone 5–1 eller 6–2 så gnälldes det direkt. De hade krav på oss” har han tidigare sagt till Canal plus.

Jacob Gustavsson 53 år och Anders Bergström 50 år

Reservmålvakter bakom Göte Wälitalo där Jacob Gustavsson var den som fick avlasta med nio matcher mellan stolparna. Gustavsson flyttade efteråt till Örebro, medan Bergström tillhörde truppen ännu en säsong men åter noterades för noll matcher.

Tore Ökvist 60 år

Matcher/poäng 86/87: 31/29

Ständig poängkung i Björklöven under en tioårsperiod från 1977 och framåt. Skadade sig i den andra finalmatchen och missade resten av serien.
”Det är ändå något som jag kommer att komma ihåg resten av livet. Vi var ett gäng härliga kompisar som spelade tillsammans, och i princip var det bara landslagsspelare, antingen i Tre Kronor eller för b-landslaget Vikingarna. Det blev ju både guld och silver för oss under mina sista två år i föreningen. Vi var nog bättre och mer överlägsna redan 1982, men då blev det bara silver. Det gäller att få till det och ha flytet i rätt lägen.”

Hans ”Virus” Lindberg 72 år

Tog över som tränare från Tommy Sandlin och vann SM-guldet under sitt första år.
”Det var en fantastisk säsong och ett fantastiskt lag, men det gick inte smärtfritt och det gick definitivt inte som på räls. Jag var oerhört besviken under resans gång och det kulminerade efter nyår då jag var riktigt jävla irriterad. Det funkade inte. Jag trodde i min enfald att det skulle lösa sig av sig själv med tiden, men det gjorde det inte.”
”Vi hade ett möte inför en match mot Leksand kring nyår, och jag var ganska brutal mot spelarna under den genomgången. Sa till dem att antingen gör ni detta, eller så kan ni gå och spela biljard eller vad fan som helst i stället. Om vi inte skärper till oss nu så packar vi ihop och åker hem. Jag förstod efteråt att många av spelarna reagerade på det här, och det var möjligt att det var just det som gjorde att det vände. Jag är oerhört tacksam över att de lyssnade, det gav mig chansen att få vinna SM-guld med dem.”

Peter Andersson 55 år

Matcher/poäng 86/87: 42/19

Erfaren back som efter några säsonger i NHL flyttade hem till Björklöven och blev lagkapten och vann SM-guld direkt. Har också två VM-guld och ett OS-brons.
”Vi fick vinna på hemmaplan och det var klart när det var fem minuter kvar av matchen. Stämningen då alltså… det är kanske det man minns bäst. Vi hade ett bra lag och många hade spelat ihop länge, och det var det som gjorde det tror jag. Kamratskapen var väldigt bra. Sedan blev det en stor fest på Universum. Det var oerhört mycket folk, helt fullproppat. En härlig känsla.”

Hans Edlund 61 år

Matcher/poäng 86/87: 36/18

Han gjorde sin näst sista säsong i Björklöven av totalt nio, ursprungligen från Kiruna och gjorde tre säsonger för Västra Frölunda i elitserien innan han kom till Björklöven. En stor och tung forward som ansågs ha elitseriens hårdaste slagskott. Edlund var den störste publikfavoriten vid sidan av Tore Ökvist under sin tid i Umeå. Efter Björklöven blev det två avslutande säsonger i norska Stjernen.

Roger Hägglund

Matcher/poäng 86/87: 34/21

Spelade 13 säsonger med Björklöven och bildade under guldåret backpar med Lars Karlsson. Vann JVM-guld 1981. Dog i en tragisk bilolycka 1992. blev 31 år.

Peter Edström 60 år

Matcher/poäng 86/87: 38/24

En lojal trotjänare som gjorde sin nionde raka säsong för Björklöven i högsta serien, totalt blev det elva säsonger för Björklöven och han spelade inte för någon annan klubb på högre nivå. Sedan trappade han ner med två säsonger i Teg.